Limamålarna Dalmåleri

   Utdrag ur boken
 ” Lima och Transtrand Ur två socknars historia”

Under de hundra åren ca. 1750-1850 nådde svenskt allmogemåleri en omfattning och differentiering som varken förr eller senare. Olika stilarter och nyskapelser såg dagen och förmedlades i bygderna genom skilda målarindividualiteter.

Limamålarna som var engagerade, är numera kända till namn och verk. Om folklig konst sägs det att Västerdalarna tillhör ett av landets mest ålderdomliga områden ifråga om konst. Det ser man på den ristade och skurna dekoren på möbler, byggnader och seldon som bevarats. Hästens utrustning har ofta blivit rikt dekorerad.

På selbågar och bogträn från 1600- och 1700-talen har den skurna dekoren varit vanlig. Under 1700-talets senare hälft inträdde i bostadsskicket att rikare gårdar började skaffa sig målade skåp, klockor, bonader m.m. främst av målare från Siljansområdet.
Den omfattande skogsavverkningen som började under första halvan av 1800-talet ökade tillgången på kontanter vilket bidrog till mera utsmyckningar och målade möbler som var en modenyhet och statussymbol. Inredningen i husen i Lima och Transtrand var omålad åtminstone fram till omkring 1760-talet. På de tidigt målade möblerna är målarna anonyma, utan signatur.

Influenser utifrån
I Siljanssocknarna Rättvik och Leksand uppstod på 1700- talet en omfattande produktion av målade möbler och väggmåleri med motiv från bibelns värld – både nya och gamla testamentet. Leksandsmålaren Jufwas Anders Ersson (1757-1843) målade ålderstrappan på papp daterad 1812 i Backholen i Lima. Målningen har måtten 256 x 126 cm. målningen finns på Nordiska museet. Jufvas Anders målade under 1820-talet åtminstone ett tiotal fullständiga rumsinteriörer i Västerdalarna.

Under denna period med början under 1820-talet började de lokala Limamålarna att framträda.
De målarsläkter i Lima som nu framträdde utvecklade sinsemellan olika stilar som klart kan urskiljas. Gemensamt för Limamålarna var att de var både målare och snickare. Nämnas kan att även andra lokala snickare tillverkade kistor som målarna sedan dekorerade. Måleriet var en bisyssla vid sidan av jordbruket.
I husförhörslängder kallas de ”Husbonden”, ”Bonden”, ”Soldaten”. Det finns inga uppgifter om att de haft något yrke vilket tyder på att måleriyrket hade låg status. Produktionen var omfattande för samtliga Limamålare. Deras möbler har påträffats i Västerdalarna, Värmland och Norge. Numera är Limamålarnas alster ett attraktivt samlarobjekt som utropas på gårdsauktioner och sprids ut i vidare kretsar.