Fotografierna på Mill-Magnus är från år 1922, tagna av Georg Renström 1892-1950.

Nordiska Riksmuseet har gett tillstånd till Lima Hembygdsföreningen att använda

fotografierna på Lima Hembygdsförenings hemsida.

Mill Magnus Olsson, ”Blinde Magnus” Västra Ärnäs, Lima född 1844 20/11, död 1933 20/1.

Föräldrar:  Mill Olof Olsson d.y. Född 1817 död 1905. Hustrun Anna Matsdotter född 1819, död 1902.

Föräldrarna utflyttade till Lappheden i Äppelbo 1843, där sonen Magnus föddes. Familjen flyttade tillbaka till Lima 1850.

Vid 6 års ålder insjuknade Magnus i Scharlakansfeber. Han tillfrisknade, men som följd av denna svåra sjukdom förlorade han för resten av livet syn, hörsel och talförmåga.

År 1859, då han var  vid 15-år blev han intagen på Manilla, institut för dövstumma och blinda. På examensdagen den 9 juni 1866 avgick Magnus med mycket goda betyg. Han skriver i en uppsats: ”Jag är icke olycklig, jag är lycklig och hafva fått lära mig läsa, skrifa och arbeta” (korgmakeriarbete).

Sommaren 1868 reste Magnus i sällskap med föreståndaren för Manillainstitutet dir. Borg till Danmark, där han i flera städer fick tillfälle att visa sina kunskaper och yrkesskicklighet. Han blev livligt uppskattad av både svenska och danska tidningar.

Från Manilla kom han till korgmakare T. Müller i Stockholm, och fick 1869 gesällbrev från Stockholms Stads Hantverksförening.

Samma år kom han tillbaka till Lima, där han arbetade med korgmakeri.

”Blinde Magnus” fick medalj från olika utställningar för välgjort korgmakeriarbete. Från Philadelphia 1876 med diplom, från industriutställningen i Stockholm 1866, från Stockholms Stads hantverksförening 1869, från utställningen i Berlin 1874, från Kopparbergs läns hushållningssällskap samt en minnesnål från Internationell Dövstumskongress i Stockholm 1884.

Magnus fick en magnifik bibel i blindskrift av Konung Carl XV. Bibeln är skinnband med guldsnitt samt med följande text i guldtryck på pärmen: Från Konung Carl XV till Magnus Olsson”.

Trots sitt handikapp klagade Magnus aldrig. Han bar sitt öde med ”inre kraft och förnöjsamhet”. Magnus bodde tillsammans med sin syster Anna-Lisa i en liten stuga med ett rum. Anna-Lisa vårdade och hjälpte honom, men vanligen klarade han sig själv. Systern hade lärt de blindas teckenspråk, så hon kunde meddela sig med honom.

Magnus var allmänt omtyckt i byn och många av hans grannar hade lärt sig blindspråket.

På Magnus 70-årsdag, den 20 november 1914, snöade det. Han kände att snöflingor föll mot hans ansikte då han gick från verkstaden till sin stuga för att äta. Anna-Lisa såg genom fönstret, att han tecknade för sig själv när han kom: ”Gud gratulerar mig”.

Magnus dog 1933 den 20 januari på Lima ålderdomshem. Vid begravningsandakten på ålderdomshemmet, som leddes av kyrkoherde Henrik Lindberg, slutade man med att sjunga sista versen av psalm 597 i svenska psalmboken:

”Hur djupt än mörkret här må vara.

Det gryr en morgon dock till sist,

Då du dig själv skall uppenbara.

Du leder genom nattlig värld

Till evig dag vår levnads färd”.

Nedtecknat av Bondas Ivar Larsson.

I Västagårdens pärm om ”Blinde Magnus” finns en avskrift av en tidningsartikel från Svenska Morgonbladet 4 februari 1933, nedskriven av Leif Nygårds 1994.

I  boken ”Med Dalälven från källorna till havet” del II Västerdaläven bok II av Karl Erik Forslund, finns en utförlig berättelse om ”Blinde Magnus”.

En permanent utställning med  20-tal alster av ”Blinde Magnus” kan ses  i Västagården.

Sammanställningen gjord av Gudrun Larsson Thysk i maj 2014.